Therése

1. Det finns busschaufförer som tog studenten samtidigt som dig
2. När någon frågar hur gammal du är, måste du tänka efter innan du svarar
3. Du tycker På spåret är ett intressant och roligt program att se på en fredagkväll
4. Du förstår inte hur folk orkar gå ut varenda helg
5. Bekanta som är yngre än dig har eller väntar barn och det är inte ens "konstigt".
6. Du går upp klockan 9 på lördagar för att gå på F&S corepass
7. Du tycker kakor och fikabröd är betydligt godare än lösviktsgodis
8. Du stör dig på fjortisar som pratar högt på tåget/bussen och ger ungdomar som slår med trumpinnar arga blicken när du försöker vara effektiv och plugga på tåget/bussen
9. Du har inte förtärt alkohol under 2009
10. Dina föräldrar roar sig mer än vad du själv gör

Blont eller brunt?

Avslutar med världens sötaste som älskar sin Nalle

Jag är en väldigt idrottsintresserad varelse på både gott och ont. Flera gånger per år blir jag irriterad och arg över att jag är just det. Medkänslan jag känner är enorm i både med och motgångar, även om det svenska handbollslandslaget respektive fotbollslandslaget ligger mig varmast om hjärtat, så finns det många andra som fått mig av skrika av lycka liksom ilska under föregående år.

• Jag följde den rysliga semifinalen i Tennis under OS Peking, en match som blev en riktigt långkörare, och kände ett lyckorus i min kropp när Simon Aspelin och Thomas Johansson vann, även om jag innan OS knappt visste vilka de var.                                                                                                                                                                                 
• Jag led verkligen med Christian Olsson när han bara några veckor innan OS skadade sig under en tävling och OS i Peking var borta för hans del.
• Jag grät med Susanna Kallur när hon föll i semifinalen och det som skulle bli hennes OS försvann på loppet av någon sekund.
• Jag kände lycka med Jörgen Persson som slog ut kines efter kines och fick för en gångs skull stå i centrum istället för J-O Waldner.

Detta var bara en bråkdel av en massa händelser, men vill nu fokusera på de som ligger mig varmast om hjärtat.
När det var straffar i kvartsfinalen i EM 2004 mellan Sverige och Holland låg jag i en säng och blundade och höll för öronen och skek för mig själv: Jag är inte intresserad av sport, jag är inte intresserad av sport, jag är inte intresserad av sport. Men någon gång vågade jag kika genom ett fönster så jag såg tvn i vardagsrummet, men det skulle jag inte gjort, för då såg jag Zlatan missa och likaså Mellberg och matchen var avgjord. Men varför är det denna match man bäst kommer ihåg? Det blir lätt att man glömmer bort Zlatans klackmål mot Italien eller Jonssons 2-2 mål mot Danmark. Alltid kommer jag ihåg det som är tråkigt än det som varit bra. Som i år till exempel, de jag minns mest från EM 2008 är Spaniens mål på övertid och bakslaget i matchen mot Ryssland. Varför kan jag inte minnas Grekland matchen? Den lycka jag kände från Grekland att Sverige vann den matchen var enorm, men från den matchen minns jag nästan ingenting, mer än att Sverige faktiskt vann.

Sist men inte minst Bengan boys under början av 2000-talet. Det finns så enormt många lyckliga stunder, som tur var mer än de mindre lyckliga. Jag trodde jag kunde avgöra matchen genom att hålla min maskot på ett visst sätt, att jag satt på ett visst sätt eller att jag höll i fjärrkontrollen på ett visst sätt, jag listan kan göras lång.
Jag minns fortfarande exakt vad sportkommentatorerna sa och exakt hur det såg ut när Staffan Olsson kvitterade i slutsekunden mot Tyskland under EMfinalen 2002. "Här kommer Staffan Olsson, och han skjuter i MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL", och när Johan Pettersson går upp och förhindrar Tyskland att göra mål i öppen kasse genom att spärra så Tyskland får frikast mitt på plan. Elller när Ola Lindgren bröt näsbenet och spelade kommande matcher med en mask men briljerar ändå.
Finns många minnen såväl på plan som utanför plan.

När jag smsade Jonas Larholm mitt under VM i Tunisien och får svar, då var lyckan total. Det var under det VMet han fick sitt stora genombrott. Även om Johan Pettersson alltid var min favorit.

Hursomhest ska kanske komma till saken nu.
Den lyckan idrotten ger mig varje år är så mycket större än lidandet, men det är inte förrän på idrottsgalan man kommer ihåg dess lyckliga stunder.

Att samma dag få se Sveriges orutinerade handbollslandslag vinna över de rutinerade OSbronsmedaljörerna Spanien var stort, riktigt stort. Även om de inte vinner hela VM så ska jag försöka komma ihåg denna match. Vilken bragd och vilket jobb Ola Lindgren och Staffan Olsson gjort med dessa grabbar under så kort tid.

Mycket har hunnits med under denna långhelg. Pizza hut besök och bio på heron med Nicklas, therese, krull och trunk.
Storstädning, tvättning och långpromenader runt ringvägen på söndagen för att sedan avsluta dagen med guitar hero rockband hemma hos Therese.
Igår åkte jag skridskor på svandammen, riktigt roligt. Nicklas försökte lära mig åka baklänges, men han sa att de va lika svårt att lära mig att åka baklänges som att lära en katt att sitta. Hmm undra hur man ska tolka det?
Idag ska jag träffa Zabina för en fika, men innan det måste jag försöka skriva klart mitt arbete.

Återgår till summeringen

April
Läser fortfarande tråkkursen "Kulturanalyser i Partnerområdet". Är på min första VFUplats och stormtrivs. Jag känner att jag verkligen valt rätt, och är glad över att jag körde upp samma dag som det var upprop på journalistlinjen på SU. Jag börjar söka jobb som en galning då det skett ett litet missförstånd på mitt förra. Söker två jobb. Systembolaget och Läkare utan gränser. Tror det är i april jag och Nicklas bokar resan till Rhodos.

Maj
Har ännu mer praktik och ville verkligen inte därifrån. Jag är på arbetsintervju på Systemet och får veta dagen efter att jag fått jobbet. Dagen efter ska jag infinna mig därnere och hälsa på alla blivande medarbetare, nervöst, eftersom vi även skulle ha kurs samtidigt. Men det gick bra, tycker jag i alla fall. Får vara med på inventeringen och när jag väl ska åka hem så har någon kört på bilen och smitit. Fast såklart är det inte jag som märker detta, utan Nicklas när jag kommer hem. Tror det är i Maj det kommer fram att jag och Nicklas ska åka precis samtidigt och bo på samma hotell som Bella och Andreas på Rhodos. Helt utan att vi pratat med varandra om det. Lite creepy.

Juni
Sommarlov! Så skönt men ändå en konstig känsla. Den 5 tror jag det var, var jag på intróduktionskurs till Systembolaget i Skärholmen. Mittemot mig satt en som var genomförkyld som hostade rätt på mig. Jag var livrädd att jag skulle bli sjuk inför resan och tänkte nästan byta plats, när de som höll i kursen föreslog att hon åkte hem, puh. Ganska rolig kurs med smakprovning och jag känner att jag lärde mig riktigt mycket.
Den åttonde klockan 4 på morgonen började vår resa till Arlanda och Rhodos i en fullpackad Nissan micra. Om den var full nu, vad skulle den då vara på hemresan? Även om resan inte startade så bra på grund av att jag hade ångest att lämna min katt, och sen blev det lite missförstånd. Men det löste sig. Världens bästa Zabina var kattvakt och bodde hos oss hela veckan. Hotellet var helt okej med all inklusive och allt, stranden var desto sämre..bara sten, men man blev väl bortskämd efter att ha varit på Kefalonia. Vädret var i alla fall kanon hela veckan.


När vi kom hem var jag helt överlycklig över att se min ögonsten igen. Samtidigt var jag nervös. dagen innan midsommar skulle jag jobba för första gången på systembolaget. Vilken bra dag att börja på eller vad säger ni? Skulle även jobba 11 timmar. Men jag klarade det galant. I juni ringde de även och sa att jag fått de andra jobbet på läkare utan gränser (eller var det i maj? har ingen koll). På midsommarafton åt vi middag här och hade trevligt. Jag, Therese och Nicklas käkade och Krull kom på snabbvisit. Sen kom Zabina och vi spelade Alias. Riktigt roligt. Senare på natten kom även Bella och Andreas förbi.


Helgen därpå var det hamnfest här i lilla nynäs och den kvällen drack jag nog lite för mycket av min hallonbål härhemma på förfesten. Kvällen slutade inte alls bra. Låter det förbli osagt här. Men det fick mig att inse alkoholens baksida.


Skriver de andra månaderna imorgon då det här inlägget blev lite långt...

Nu är det nytt år. 2009, kommer dröja ett tag innan jag lär mig att skriva det istället för 2008.
Nyårsafton/dagen blev trevlig med nära och kära, och ett gäng fjortisar som tagit sig in i lägenheten.
För första gången kände jag mig riktigt gammal och konstigt nog mycket mogen.
Jag har kommit till en fas i livet då jag inte tycker att det är kul att dricka alkohol, och när jag tar en drink eller något annat så blir jag bara illamående. Jag tänker bara på alkoholens konsekvenser, det kan ha att göra med att jag arbetade på systemet i somras och såg på tok för mycket biefftekter av alkoholens inverkan. Men det kom även efter att jag spytt ned hela sängen, utan att ens ha varit medveten om det. Fastän jag är helt säker på att jag den natten blev drogad, så tror jag att det var ett sätt för mig att se på alkoholen ur ett helt annat perspektiv.
Jag vet att jag nu låter jättetråkig, eftersom jag bara är 21 år, men man kan inte rå för hur man känner.
Att se fjortisarna igår blev nog droppen för mig.

Annars så var kvällen igår trevlig. Maten hemma hos mig var verkligen hur god som helst, och sällskapet var det allra bästa. Runt 23 drog vi och mötte upp Bella för att gå hem till henne (andra sidan av stan). VI firade 12 slaget nere på fotbollsplan för att sedan ockupera soffan hemma hos Bella (innan alla fjortisar). Där spelade vi något drickspel ett tag, men sedan började sjungandet:P..och eftersom inte Zabina var där så kände jag att natten nog började lida mot sitt slut för min del.
Så jag och Nicklas promenerade hem runt halv tre tror jag det var.

Jag tror Batazar varit lite rädd för raketerna eller så var han så trött när vi kom hem att han inte orkade röra på sig. Han bara satt där på mattan i hallen och kollade på oss. Så underbart söt!

Ska försöka fortsätta min summering av 2008 inom kort.

Lite bilder från gårdagen