dagarna som gått
Igår var det praktik igen och jag hade bolllektion med ettorna i den lilla hallen, och det gick faktiskt riktigt bra.
Idag har jag varit på vandring med 60 6-10 åringar. Riktigt mysigt och roligt var det. Tråkigt att praktiken snart är slut för den här gången.
Idag träffade jag även Tesa och vi tog en mjukglass i hamnen och satte oss ned och pratade och kolla lite i affärer. Har saknat henne så det var roligt att ses.
Therese är även hemma på snabbvisit så har pratat med henne i en timma oxå, medan jag skalade potatis.
Tråkigt inlägg, men i alla fall en uppdatering.
Till du vet vem du är: Jag älskar dig och finns alltid vid din sida!
Nu vet jag hur jag reagerar när jag får ett chockartat besked
Mitt dygn har varit ett väldiigt konstigt och läskigt dygn.
Allt började med att jag var ute med Baltazar och pratar i telefon då en ambulanshelikopter flyger över oss. Jag sade i telefonen att jag inte hörde något just nu för en helikopter flög över, men sen resonerade jag inte mer över det. Försöker ringa Nicklas sen för att se vad vi ska grilla ikväll, men inget svar, även där resoneradde jag inte mer över det.
När jag väl kommer in startar jag min nya dator och vill utforska den lite. Några minuter senare ringer ett för mig okänt mobilnummer på hemtelefonen. Personen i telefonen frågar om hon kommit hem till Nicklas och att hon är hans chef. Jag tycker det är väldigt konstigt, hon om någon borde ju veta att han är på jobbet och inte hemma. Men sen ger hon beskkedet att Nicklas fått en allergisk reaktion och precis fått åka ambulanshelikopter in till Sös. Hon berättar tydligt allt hon vet och erbjuder sig att skjutsa in mig. Jag har nog inte här förstått vad det är hon sagt till mig, men efter vi lagt på och jag berättar det för mamma börjar jag sakta men säkert att förstå. Hon ger mig numret till sös, och när jag där uppger hans personnummer klarnar det mer och mer. Men än så länge har inte allt kopplat. Sjuksköterskan på sös sade något om att han typ undersöktes just nu och att jag skulle återkomma om 20 min. NU kommer chocken, shit Nicklas har fått åka ambulanshelikopter till sös och de vet inte vad det är än. Dessa 20 minuter var nog det längsta i hela mitt liv. Jag letade efter Nicklas föräldrars nummer men skrev efternamnet på orten och fick inte fram något. Jag kände att jag verkligen måste prata av mig och återfå lugnet. Ringer runt, men just då känns det som ingen svarar, ringer Therese (nya) och jag bara skriker och hon förstår nog ingenting, tills hon lugnat ned mig och jag berättar vad som hänt. Hon lyckades få mig att återfå ett hyffsat lugn (för att vara i chock) och hon förklarar att det löser sig och att jag nu ska ta reda på vad som hänt och att det nog känns bättre om jag åker in.
När det där 20 minutrarna gått (som kändes som flera timmar) ringde jag återigen till Sös, men denna gång kändes det som jag fick sitta i telefonkö i en evighet. Efter ett tag kommer jag fram till en sjuksköterska och jag uppger hans personummer. Tiden som går från att jag uppgett hans personnummer till att hon säger något var nog den värsta väntan jag varit med om. Till slut säger hon att han har massa syrgastuber och slangar på sig och grejer och inte kan prata just nu. Jag frågar om hon tycker att jag ska åka in och hon säger ja, och hon trodde att han skulle få sova över. Vi lägger på och Nicklas chef ringer och säger att hon står här nedanför med hans bil. Jag vet inte varför men innan jag springer ned slänger jag i mig en skål med yoghurt så jag nästan spyr. Vi bestämmer att hon hämtar mig om 10 minuter med hennes bil och skjutsar in mig. Vid den här tiden hade jag verlkigen ingen koll på hur långt 10 minuter var så jag sprang upp gjorde en macka, packade ned grejer till Nicklas och sprang ned till parkeringen igen. Där fick jag självklart vänta eftersom det säkerligen bara gått en minut. Men när jag väl står därnere ringer Nicklas och berättar vad som hänt och att han troligen fått en allergisk reaktion av tonfisken för att tonfisken hanterats fel. Men att han mår bra. Jag sade att jag var på väg in.
Väl inne på sös frågar jag i receptionen vart han är och hon beskriver att han är utskkriven och att jag ska följa en gång såträffar jag nog honom. I gången ser jag en toalett och känner att jag måste springa in och kissa. Den som öppnar toalettdörren är såklart Nicklas. Det var en sådan oerhörd lättnad att se att han faktiskt mådde bra nu och att allt gått bra. Han säger till mig, men du gå och skölj av ditt ansikte. Hur jag såg ut hade jag inte ägnat en tanke åt, men självklart var jag helt kolsvart under och över ögonen.
Men men nu är vi i alla fall hemma och huvudsaken är att han mår bra och att allt gick bra.
Nu har Nicklas fått åka ambulanshelikopter och jag vet hur jag blir när jag är i chock.
Men ingen tonfisk på ett bra tag nu, och absolut aldrig från Arena.
Wienerpecan
Igår var jag, Krull och Therese hemma hos Bella och Andreas. Vi spelade blubb och massa nintendo wii. Riktigt trevlig kväll.
Bjuder på en bild från förra helgen.
Tänk att vi varit vänner i snart 20 år!
Sliten och gråhårig på yngre dar?
Praktiken går riktigt bra, känns att jag växer för var dag som går, och kanske även åldras?
En väldigt rar och social pojke från förskoleklassen kom och satte sig brevid mig i matsalen idag och frågade om jag hade några barnbarn. Självklart blev jag helt paff och kunde inte hålla mig för skratt, men säger tillbaka att jag inte ens har några barn. Då kollar han undrande på mig och frågar hur gammal jag är. Jag ber han att istället gissa. Han funderar ett par sekunder innan han säger: Jo, men du måste väl vara 40 någonting?. Jag blir återigen helt paff och bara brister ut i skratt, detsamma gör en tjej i trean som sitter vid samma bord (som första veckan gissade på att jag var 17). När jag sedan berättar för honom hur gammal jag är börjar även han skratta. Underbara barn!
Jag längtar verkligen till när jag är färdigutbildad. Samtliga lektioner jag hållt har gått helt över förväntan, trots att jag är väldigt (läs enormt) självkritisk. Att dessutom få så mycket positiv feedback från eleverna känns verkligen bra. Jag har verkligen valt rätt yrke!
Nej nu ska jag hem till Therese och se så ska det låta. Om jag ser ut som en 40-åring, kanske jag lika gärna ska leva som en. Så Hej Så ska det låta here I come!
P.s Baltazar kissade för första gången någon annanstans än på hans låda idag, nämligen utomhus D.s.
Jag älskar oss och kommer alltid att göra
London i sommar, eller vad säger ni?
Även fast vi nuförtiden ses alltför sällan på grund av plugg på olika orter, så känns allt som förut när vi ses. Är inte det underbart?
Förlåt bella att jag tog dina bilder, men jag tror det är okej =P
Oj, vad roligt
http://www.finest.se/katrin..Inlägget se så sött....
Bara för att Katrin var grymmast igår
Var vi tvungna att ta en bild med henne
Vart tog solen vägen?
Efter det tog jag med mig Baltazar ut så han fick leka lite. Tog även med han till mamma så han kunde vara på baksidan, men det ville han inte, då det var läskigt när en annan katt fanns på grannens baksida. Så han sprang runt inne istället och stormtrivdes bland alla antika prylar. Detta resulterade i att han absolut inte ville åka hem, så när jag skulle få in han i buren så kämpade han emot så mycket så selen lossnade, och om jag tappat greppet hade han sprungit iväg..Men som tur var så höll jag ett stadigt grepp om min sötnos.
Idag är det mulet och vi har tvättstugan, men tur är väl det då jag har haft feber två nätter i rad och är genomförkyld. Jag måste kurera mig idag då vi imorgon ska in och se Katrin Zytomierska köra standup. Ska bli riktigt riktigt kul! Men innan dess ska jag upp till djurkliniken och vaccinera sötnosen.
På onsdag och torsdag blir det jobb...Ska bli riktigt roligt och skönt med lite extrapengar. Jag är grymt sugen på att åka till London ett par dagar i sommar. Någon som vill med?
Påsklov
Veckan har varit helt underbar och jag har fått lära känna 120 barn, hållt i två idrottslektioner och allt har gått över förväntan. Jag trivs som fisken i vattnet, och det är nu man förstår varför jag pluggar till lärare. Det är så roligt att se barnen växa med sina uppgifter, och hur stolta de blir när de bemästrar någonting nytt.
Om man bara bjuder lite på sig själv så får man så mycket tillbaka. Barnen ger mig så mycket energi och uppmuntran som gör att min självkänsla höjs successivt för var dag som går.
Våren har nu kommit. Helt fantastiskt...Hoppas det håller i sig under lovet!
