Hur ska det gå?

Nu är det inte många dagar kvar tills min allra närmaste vän lämnar stockholm mot Kalix. Ett helt år ska hon vara borta för att plugga till artist. Är så galet glad och stolt att både du och Bella kom in. Men även fast jag är väldigt glad för att du får den här chansen, kan jag ju inte bara låta bli att tänka på att du ska vara ifrån mig så länge. Jag som inte klarar mig utan dig vid min sida. Visst du kommer ju hem på loven och så, men ändå att inte ha friheten att träffa dig precis när jag vill, kommer att kännas väldigt konstigt.
  Men vi ska definitivt inte tappa kontakten igen, för det klarar jag inte av. Vi är oskiljaktiga, nu då och föralltid, lova mig det?...
  Jag får tänka tillbaka på alla våra underbara stunder, för bara alla minnen skulle minst ta flera år att gå igenom. För alla våra stunder ihop är oslagbara. Therese och Therese det är bara så det ska va, har alltid varit och kommer alltid att vara. Ingenting kan ändra på det, eller hur? Du minns väl mitt tacktal till dig, om inte så får du det här:

 

- Men du heter ju också Therese

- Kom nu Dessan så åker vi

 

Så löd vår första konversation och ingen av oss hade väl vid den tidpunkten anat att vi sedan under resten av grundskolan skulle vara så gott som en.

 

Therese och Therese det var bara så det skulle vara, vi gjorde allt ihop, lekte, sov över och åkte på semester tillsammans. Vi kunde inte vara utan varandra. Som den gången jag åkte till Gotland utan dig och det slutade med att du kom över ett par dagar senare.

 

  Men åren gick och det sägs att man inte vet vad man gått miste om förrän man har förlorat det och det har jag konstaterat att det är sant. Vi gled ifrån och till en början märkte jag det inte men det var som om någon blåste upp en ballong i mig och till slut blev den för stor och det sa bara pang.  Men du öppnade din famn återigen och lät mig bli en del av ditt liv.

 

Och det var nog tur att du gjorde det, för jag märkte under dessa tre år att jag inte kan vara mig själv utan dig. Du är en så stor del av mig att det gör det omöjligt om jag inte har dig vid min sida.

 

Efter det här åren utan dig har jag tänkt ganska mycket och kanske försökt hitta dåliga saker hos dig men det finns inte.

 

Man kan verkligen inte bli arg på dig trots att man med åren blivit rätt så less på dina snorpapper och tuggummin lite här och där. Men på det sättet du helt ovetande om det säger oj så lyser man bara upp i ett leende och bara garvar, och så är just alla stunder med dig. Med dig blir allt roligt och om mitt liv ska bli roligt måste jag ha dig vid min sida.

 

Visst att du är ganska seg av dig och man har missat en och annan buss och kommit försent till skolan allt för många gånger och det ofta på grund av dig. 

 Men det är bara så, det är så du är, och det är just så som du är som är en del av mig.

 

  Det är du som får mig att må bra,

 det är du som får mig att se framåt,

det är du som gör mig fullkomlig.

 

   Det finns ändlöst med så mycket roliga minnen jag skulle kunna berätta om, men det skulle bara vara vi i det här rummet som skulle garva så vi började gråta. Men dom har jag kvar härinne och jag glömmer dom aldrig, för jag vill inte glömma några stunder jag haft med dig för det är dom bästa jag upplevt i hela mitt liv, men det kommer med åren bara bli fler för jag släpper dig aldrig igen!

 

Och att försöka tacka dig för allt du gjort för mig är helt omöjligt eftersom det finns inga ord som på några sätt och vis kan beskriva hur mycket du betyder för mig och mitt liv. 

 

Therese Marie Nylund

Älska är ett mycket starkt ord, men inte tillräckligt starkt för att förklara hur mycket jag tycker om och behöver dig.

 

Tack för att du finns

Tack för att du är min vän

Tack för att jag får tillbringa mitt liv med dig

För Äkta vänskap varar livet ut och det är just det vi har


Du är bäst, glöm aldrig det!

P.S Nu är det bara 12 dagar kvar innan sötisen kommer. D.S

Carpe diem
Therese 

Kommentarer
Postat av: Therese

PUSS på dig!! <3

2007-08-08 @ 23:04:36
Postat av: Therese

<3<3

2007-08-08 @ 23:05:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0