Therése

Han är så fin

Ja nu är jag i alla fall på bättringsvägen känns det som. Får hoppas det i alla fall. Nu är jag bara arg på en massa saker.
Först och främst på grillen nedanför där jag bor. Det har öppet till halv fem på helgerna och allt fyllepack samlas där och gapar och skriker, vilket resulterar i att jag vaknar och inte kan somna om på ett bra tag. I natt var det ett ganska allvarligt slagsmål. Jag hörde en massa skrik, så var tvungen att vara en äkta nynäshamnare och tjuvkika lite. Genom fönstret ser jag två killar i 20 årsåldern varav den ene i bar överkropp stå och slå mot varandra, slag efter slag. Där gick min gräns. Nu får fasiken den där grillen stänga igen, om inte helt så i alla fall i hyffsad tid på helgerna. Vi runtomkring vill sova, som vi kunde göra innan han öppnade den där grillen.

En annan sak som jag stör mig på är att bli anklagad för något som man inte har gjort, framförallt av ens lärare. För två månader sedan lämnade vi in ett arbete till henne. Jag gav det till henne personligen för att med säkerhet veta att det kommit fram. För säkerhets skulle lade jag det även i en pastficka. tio minuter senare ber hon mig om arbetet och då säger jag ganska irriterat, jag gav det till dig förut, då fnissar hon och säger hihi ja just det. Nu två månader senare kommer hon och säger att vi inte lämnar in alla sidor av arbetet och att vi måste fixa det. SKYLL INTE PÅ DINA ELEVER NÄR DET ÄR DU SJÄLV SOM HAR SLARVAT BORT DET. Hur pedagogisk är man då på en skala mellan ett till tio. Jag blev så irriterad, så när jag mailade henne arbetet igen skrev jag en tydlig redogörelse för att jag lämnat in samtliga sidor, till och med i en plastficka, så hon skulle känna lite skuld. Icke bra för min bedömning på arbetena, men jag ska ändå kräva en omexaminator, för mitt förtroende för henne har runnit ut i sanden. Sånt gör mig så less. Att en lärare som utbildar framtida lärare inte kan erkänna att hon gjort fel. Frågan jag ställer mig är hur jag ska stå ut i ett halvår till? Som tur är har vi Världens bästa lärare mycket nästa termin, och jag hoppas innerligt att det även är hon som läser våra arbeten.

En tredje sak som stör mig är de som till en början ser ned på oss unga, och säger att vi är för oerfarna och unga för att redan studera på universitetsnivå. Men vilka är det som klarar utbildningen bäst? Vilka är det som inte gråter av panik nu i slutet av kursen? Skrattar bäst som skrattar sist.

Jag har också beslutat att härdanefter strunta i om någon vill ha hjälp med något när det gäller skolan, om jag inte känner så att jag har något i utbyte av det. Varför ska jag ha koll på allt som ska in i portfolion och hur det ska skrivas och sedan framföra det till alla? Härdanefter ska jag försöka att tänka mer på mig själv och att andra får klara sig bäst de vill, och skylla sig själva om de inte satt sig in i saker och ting bättre. Jag är från och med nu ingen person som man kan ringa för att få en snabbgenomgång om hur man ska skriva ett arbete. Jag har insett att det tar väldigt mkt energi att sätta sig in i allt ordentligt, och sedan kunna förklara allt, istället för att bara fokusera på att jag förstår. Från och med nästa termin kör jag igång med fokus på mig själv (och SAlaget) och ingen annan. Självklart är jag fortfarande en lagspelare, men inte en översnäll sådan som många gärna utnyttjar.

Massa svammel blev det nu, men var tvungen att skriva av mig lite...

Therese Fressi jag saknar dig. Brevet du skickade hem gjorde min vecka. Det är som du skrev: Livet är en fest och du är bjuden, dont worry be happy. Inga mer bekymmer för hur andra klarar av sin portfolio. thats it!
Och grattis till min andra Therese och hennes Simba som kom trea på hundutställningen idag!
Vad skulle jag gjort utan mina Thereseor. Ni är ovärderliga! Du ska veta en sak Therese, att det bästa med lärarutbildningen hittills är att jag lärt känna dig.

Vad livet kan förändras på ett år....

Nu går jag in på fjärde veckan som dunderförkyld. Helt värdelöst! Gick tillbaka till läkaren idag och konstigt nog hade jag lägre CRP den här gången, men han märkte att jag ansträngt mig så mycket när jag hostat, snytit mig etc. så min vilopuls var ganska hög. Så har nu fått antibiotika, så får vi se om det blir bättre. Cocilana hjälpte ju inte, som jag fick sist.
Så nu ska jag totalt vila i tio dagar - hur ska jag klara det? och bara fokusera på att bli frisk - när ska jag hinna inhandla alla julklappar? Men det får gå...
Som tur är har jag varit otroligt ambitiös och smart, så jag är redan klar med Portfolion och läst Kommunikationboken. Bara ett arbete kvar, som jag har till den 13 januari på mig att göra. Det känns helt underbart!

Som ni säkert förstår har den dåliga uppdateringen berott på att jag varit sjuk, men även för att jag haft fullt upp med skolarbete och praktik. Vilka underbara barn jag lärt känna! Jag är glad att jag har en dag att ta igen så jag får se deras gulliga luciatåg. Som tack och adjö fick de ett varsin paket russin med sitt namn på, och jag fick en riktigt fin amaryllis med en fin silvrig kruka. Jag blev alldeles tårögd.
  Sista veckan var jag även iväg på två teatrar, en med fem fyråringar och den andra med tio femåringar. Den senare teatern med femåringarna var riktigt bra, och barnen satt alldeles knäpptysta.

Idag var Fiffi här en snabbis, och vi snackade lite medan hon käkade sushi. Även fast vi ses så sällan så står hon mig otroligt nära, vi har varit med om mycket genom åren....Hon var snäll och skjutsade ned mig till sjukhuset, eftersom vi för tillfället inte har någon bil.

Nej, dags att återgå till det doktorn och farmaceuten beordrade, nämligen vilan

• Barns fritidsaktiviteter cirka två sidor som ska bifogas portföljen. (ska iväg imorn och kolla på en fritidsaktivitet).
• Halva vfurapport 2 (Har kommit ungefär halvvägs i skrivandet)
• Individuellt arbete (Ett arbete om hur omsorgen är på förskolan, detta ska vi göra under jullovet, men jag ska försöka hinna klart med det innan, så att jag får jullov, för det behövs!)
• Läsa boken Kommunikation och komma på tre diskussionsfrågor (Lär väl vara ganska enkelt, hoppas jag.)

Jag börjar verkligen verkligen nu se ljuset på tunneln. Dessvärre har jag ingen aning om hur jag ska skriva vfurapport två. Det känns bara flummigt......

Jag börjar redan nu få lite småångest över att lämna förskolan. Dessa underbara barn ger mitt liv mer liv än vad jag tidigare upplevt. Allt känns så rätt. Jag älskar barnen och jag tror kärleken är besvarad.
Det finns inget bättre än att höra barn skratta, och man vet att det är en själv som lockat barnet till skratt.
Att se hur min spontana gruppkram har växt fast hos barnen. Så fort det blir lite småtjaffs, kommer ett annat barn fram och säger att det är dags för en gruppkram. För alla gillar varanda. En underbar känsla att veta att det är jag som i all hast kom på idén och att barnen älskar den.
Nej nu kommer Zabina hit så det är dags att sluta.

Nu blir det Vfu i tre veckor, men tro inte att det blir tre lugna veckor.
Under den treveckorsperioden ska jag hinna med följande:

* Vfurapport
* Lek och rörelse arbetet
* Gå på en fritidsaktivitet och sedan skriva om det
* Läsa en barnbok och skriva om en barnbok
* Försöka hinna med ett arbete om Omsorgen på förskolan

Sedan är jag klar med den här intensiva kursen

Juste Johanna, jo jag vet att det är 40, råkade skriva fel förut. Men nu känns även 40 sidor lite om framsida, innehållsförteckning, källförteckning etc. ska räknas in i dem 40 sidorna.


Om man bortser från skolan så är allting helt okej.

* Sovrummet är nu klart och det blev riktigt fint. Kan ta bild sen så ni får se.
* Therese och Krull har åkt upp till Mellansel igen, det känns lite tråkigt, men de kommer snart hem igen.
* Min katt känner av katthonan i grannporten och vill jucka på sina leksaker samtidigt som han mjauar som aldrig förr på nätterna. Jag hoppas detta snart går över då mjauandet ger mig huvudvärk.
* Vår teater i skolan blev riktigt bra, och det konstigaste av allt var att det var riktigt kul, jag som inte alls gillat drama de senaste åren.
* Jag, pappa, marcus och Nicklas ska på Standup istället för bio om några veckor. Ska bli riktigt kul!

Alla underbara barn ni gör verkligen min dag. Ert skratt och era fina kommentarer gör så att man smälter.
Att få träffa de äldre barnen i skolan idag gjorde mig oxå helt varm i kroppen. Men nu vet jag inte längre vad jag vill. Jag är riktigt glad att jag blir behörig både till förskolan och skolan så jag får fundera på vad det är jag verkligen vill.
Men det är skönt att känna att jag verkligen valt rätt, och att höra från båda sina handledare och lärare att man verkligen kommer bli en bra pedagog.